Skip to content

De verkliga hoten mot vår demokrati

18 december, 2013

Man blir lätt demokratifientlig när man tänker på väljare som helt enkelt inte bryr sig. Och när nazister kastar flaskor omkring sig och demonstrerar på kristallnattens årsdag kan man bli orolig för hur det ska gå för vår demokrati. Dock tror inte jag att hotet kommer från varken nazister eller kommunister. De som är dumma nog att påstå sig tillhöra endera, förlegade, ideologi är få, illa organiserade och eftersom de är revolutionära också helt tandlösa – detta då det våld de kan ställa till med är intet i jämförelse vad en stat som visar sina tänder av stål kan åstadkomma.

Nej, de verkliga hoten mot demokratin är annorlunda ur min synvinkel. Mer smygande snarare än omvälvande.

Till att börja med kan vi ta den nationalistiska staten (i brist på en bättre term). Ett bra exempel i den verkliga världen är Ryssland, men även Rumänien och Ungern ser ut att vara på väg dit. Det jag avser är stater där demokratin finns eller (som i fallet Ryssland), funnits men där nationalismen kommit att ha blivit viktigare än friheten. Stater där man söker efter och jagar ner syndabockar. Det är även tjatigt förutsägbart vilka detta avser: utlänningar, judar, romer och bögar – men av någon anledning inte lika ofta lesbiska (varför vara så förutsägbara? Var för inte något nytt och fräscht i stil med laktosintolleranta?).  Stater där Nationen kommit att bli det viktigaste, där Nationen måste vara Stark, Enad och gärna Ren. I värsta fall har även nationen börjat smyga sig in i staten, att nationalitet blir en viktig del av vem som bör eller kan få en tjänst inom förvaltning, armé, etcetera.

Förenat med den nationalistiska staten är att medborgarna tycks ha kommit att se nationen som viktigare än demokratin, att man kan tumma lite på friheten så länge det gynnar Folket eller, än värre, Ledaren.

Ett annat demokratihot är det som ibland brukar kallas Idiotkratin. Begreppet myntades om Italien under Berlusconi men går att applicera fritt. Idiotkratin är den statsform där underhållning blivit viktigare än politiken. Det ska vara roligt, det ska vara lättbegripligt och det ska inte vara en massa jobbiga gråzoner. Ibland kan USA framstå vara på väg mot detta beklagliga tillstånd, och precis som i fallet Italien handlar det där om en media som perverterats i sin uppgift. Ty problemet med att ha en nyhetscykel på 24 timmar och ett flertal kanaler som bara sysslar med just nyheter är att det lätt blir att man gör diverse hönor av diverse fjärdrar. Man måste ha tittare och sålunda måste man identifiera någonting saftigt som det sedan går att vältra sig i under några dygn.

Vill man vara riktigt svartsynt så går det nästan att hävda att västvärlden, och inte minst Sverige, är på väg mot Idiotkratin. Detta då det blir allt viktigare att nyheter går att sammanfatta med en rubrik och eventuellt en ingress eftersom nyhetsflödet blir allt snabbare och konkurrensen från de nya medierna blir allt mer påtaglig. Vi svenskar verkar ju exempelvis vara långt mer engagerade i melodifestivalen och Så mycket bättre än faktisk politik. Om vi därtill kopplar ovannämnda snabbhet i nyheterna med en osund kändiskultur är resultat en nyhetsbevakning som allt mer kommit att handla om politikers privatliv och personligheter än deras faktiska politiska budskap.

Men det som jag tror är det största hotet mot demokratin är någonting som mig veterligen och gud ske pris inte existerar.

Det jag omtalar är den teknokratiska utmaningen (kallas ibland för teknokratisk konservatism). Bröderna Ernst och Fredrich-Georg Jünger var båda förespråkare av denna politiska hållning efter Andra världskriget (innan broder Ernst kom på Anarken), och när man läser om den kan man förstå att den tilltalade just dem.

Tanken är att demokrati helt enkelt inte längre är meningsfullt. I och med att naturvetenskapen slutligen vunnit över både ideologin och religionen finns det plötsligt allt färre gråskalor. Snarare finns det allt fler sanningar, saker som vi kan peka på helt enkelt är fallet.

Vi kan ta global uppvärmning som exempel. Det tycks inte finnas något större tvivel huruvida den sker eller ej, debatten handlar inte om utan vad som bör göras. Att rösta i frågan är helt redundant, uppvärmningen kommer inte upphöra för att en valmannakår ifrågasätter den. Det som den teknokratiska hållningen á la Jünger menar är att de stora frågorna sålunda varken kan eller bör utsättas för omröstningar och att demokratin sålunda inte tjänar ett syfte. Visst kan man rösta om mindre viktiga frågor, men vad skulle å andra sidan poängen vara? Även de små frågorna torde kunna lösas mer effektivt av en expertkår.

Det som bröderna Jünger tänkte sig var snarare just ett expertvälde. Inte nödvändigtvis en despoti men definitivt en meritokrati. Total jämlikhet skulle vara på dagordningen, vem som helst (oavsett kön, etnicitet osv) skulle kunna klättra upp från vad som helst, utbilda sig och sedan sättas in i det byråkratiska väldet. Lärare (snarare än avdankade majorer) skulle sköta skolpolitik, läkare sjukvårdspolitik, militärer försvarspolitik, osv, etc. Sedan skulle det finnas någon form av överexpertkår som skulle se till helheten, och därefter skulle staten styra riket. Befolkningen skulle behandlas efter vad som är effektivt, och eftersom det är effektivt att tillhandahålla t.ex. skola, vård och omsorg skulle detta som sagt inte definitionsmässigt innebära tyranni. Det skulle inte vara en demokrati, men det skulle ej heller vara en hemsk stat att leva i, eller kanske snarare under.

Nå, varför är denna icke-existerande statsform det farligaste hotet mot vår demokrati? Jo, dels handlar det om att det inte är en illvillig statsform, dels om att den sannorlikt skulle vara mer effektiv än många demokratier.

Men det farligaste med den är att den är lite tilltalande. Andra auktoritära eller totalitära ideologier framstår som vidriga i allt sitt barbariska våld, därtill är de ofta under den hårda fasaden bräckliga skapelser.

Men den teknokratiska utmaningen sjunger en märklig sirensång, just då den utlovar att både vara egalitär och effektiv. På det rent personliga planet tror jag att de flesta av oss många gånger slås av hur korkade alla andra är, hur förträfflig vår egen tanke är, och hur mycket bättre det skulle vara om bara just vi fick styra inom just vårt kompetensområde. Just det sistnämnda utlovar den teknokratiska konservatismen så länge vi faktiskt är så kompetenta som vi tror.

Det är vad som gör tanken farlig för vår demokratin, att den från skuggorna har någonting att erbjuda. Det är det som rentav gör den diabolisk.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. lucidor permalink
    18 december, 2013 21:43

    http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1120

    Kvinnan vid ca 20.20… Say no more…

    • lucidor permalink
      18 december, 2013 21:46

      Ja, alltså inringaren efteråt är inte guds smartaste barn heller…

    • 19 december, 2013 09:36

      Hon med yttrandefriheten? Ja, varje gång man lyssnar på Ring P1 eller ser på Debatt undrar man om det inte finns en vuxenverision. Hu!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: