Skip to content

Kriget mellan Vietnam och Kina: Upptakt

23 december, 2013

(Detta var ursprungligen 1 inlägg, dess längd gjorde dock att jag delat upp det i 3)

Visste du, käre läsare, att Vietnam och Kina mellan 17 februari och 16 mars 1979 befann sig i ett av de blodigaste krigen som skådats sen Andra världskriget?

Det tror jag inte att vi ska vara helt säkra på att du visste. Om inte annat tror jag att det inte är alltför många svenskar som kan ge en detaljredogörelse för hur den uppstod och utkämpades.

I vart fall är det svårt att hitta böcker om spektaklet. Jag känner ärligt talat bara till Chandas Brother Enemy (en helt fantastisk titel) och Chens China’s war with Vietnam (en inte fullt så fantastisk titel). I övrigt nämns den ibland i böcker som vill gå igenom Kalla kriget, Kina under Deng Xiaoping eller efterskalven till Vietnamkriget (dvs. det vietnameserna kallar för ”den amerikanska fasen”).

Viet-Trung-5

Vietnamesisk soldat med tillfångatagen kinesisk kollega. Det som kom att utmärka kriget var i grund och botten Kinas bristfälliga erfarenhet av krig som sattes i skarp kontrast till vietnamesernas omfattande dito.

Men som sagt tror jag knappast att det här är en konflikt med en stark närvaro i historiebruket, rentav och som vanligt skulle jag till och med drista mig till att kalla den glömd.

Men precis som alla andra satans kallakrigskonflikter är den också eländigt komplicerad, och precis som alla konflikter går det, om man är så hågad, att finna uråldriga förklaringar till den.

Saken är den att relationen mellan Kina och Vietnam inte alltid har varit just god. Tvärtom faktiskt. En stor del av den vietnamesiska nationella berättelsen kretsar kring konstant och våldsamt motstånd mot grannen i norr. Kineserna var rentav de första med att göra det där som man aldrig ska göra, dvs. gå in i Vietnam. Ty efter att vietnameserna gick och blev självständiga från Kina 939 e.kr. efter några hundra års ockupation har de sett Kina som hotet med stort H. Kina å sin sida tenderade att se Vietnam som vassaller som från och till behövde näpsas.

Mönstret som följde när någon kinesisk kejsare fick för sig att invadera lilleputten i söder var ett som man känner ifrån senare lättsinniga försök att invadera Vietnam. Dvs. kejsaren skickade iväg enorma och trögrörliga härar, anförda av människor utan egentlig fallenhet för att leda folk i krig, som sedan försvann spårlöst i Vietnams djungler. När sedan den dåtida vietnamesiske härskaren var färdig med att tvätta av sig kvarlevor av den kinesiska hären skickade denne ut en formell ansökan om fred. På så vis fick vietnameserna vara ifred och kineserna kunde rädda ansiktet.

Och så var alla glada.

Fiendeskapen mellan Vietnam och Kina är med andra ord uråldrig, de lyckades samsas tillfälligt medan vietnameserna var upptagna med att kasta ut fransmännen och amerikanerna ur Indokina, men när detta var avklarat så började båda sidor slipa svärden för att snart korsa dem igen.

Dien_Bien_Phu002

Franska legionärer vid Dien Bien Phu. Första indokinesiska kriget lyckades vietnameserna vinna genom segrar på slagfältet, dels vid RC4, dels vid Dien Bien Phu. Det andra indokinesiska kriget vanns genom Clausewitz gamla bon mot, ”krig är politik genom andra medel”.

Kina hade vid mitten av 1970-talet sina egna problem. Som tur var hade Mao Tse-tung gått och dött 1976 och mot slutet av sin levnad hade han även blivit alltmer marginaliserad. Efter hans död hade Kinas nya ledare även funnit det för väl att plocka bort ”De fyras gäng” (en grupp Maofanatiker anförda av den gamle diktatorns fru) ur ledningen. Dock hade Mao hunnit ställa till med mycket under sin tid vid makten. Ekonomin var i ett förfärligt tillstånd p.g.a. hans många klåfingriga och ofta godtyckliga projekt. Stora språnget hade varit kulmen på det planekonomiska eländet (summa: 20-43 miljoner döda) medan Kulturrevolutionen varit det ideologiska dito.

Jan Myrdal jublade.

Kulturrevolutionen hade inbegripit omfattande utrensningar inom förvaltning, armé och skolväsende. Detta hade givetvis trista effekter på både det kinesiska samhället och ekonomin. En stigande stjärna inom partiet var dock Deng Xiaoping som förespråkade att succesivt göra avbräck från den maoistiska linjen. Man skulle öppna upp samhället, införa begränsad kapitalism (det uttrycktes givetvis inte så) och i grund och botten lägga grunden för det Kina vi känner idag. Problemen inrikes var omfattande, utrikessituationen alarmerande. USA hade man förvisso börjat öppna diplomatiska kontakter med, men Sovjetunionen morrade tjurigt längs den norra gränsen och uppstudsiga Vietnam verkade inte vilja foga sig söderut.

Saken var den att Vietnam post Vietnamkriget var i ett eländigt skick. Norra delen av landet var bombat sönder och samma, södra delen bombat och skjutet sönder och samman. Vietnam var med andra ord i behov av lite fred.

Därtill hade man fått en hel del bistånd från Kina och Sovjetunionen under kriget vilket gjorde vietnameserna oroliga för att de hade bundit upp sig för mycket. Sålunda började man, tro det eller ej, höra sig för om det var möjligt med lite handel och så med … USA.

image

Nordvietnamesisk stridsvagn i Saigon 1975. Amerikanerna dödade konsekvent långt fler vietnamesiska soldater under hela kriget, vilket fått en del att tro att amerikanerna sålunda egentligen vann kriget. Det är dock inte via likhögar krig avgörs, de avgörs via att ena sidan ”påtvingar motståndaren sin vilja” – vilket var vad som skedde när amerikanerna gav upp.

Amerikanerna var dock inte jätteintresserade. Vietnam var förvisso fyllt av diverse spännande naturresurser som man nog skulle kunna tänka sig att investera i, men det fanns två problem. Det första var att amerikanerna fortfarande var lite ömma över att de just förlorat ett krig mot en liten bondenation och deras extas för att börja handla med ett folk som just skjutit ihjäl 58 000 av deras soldater var begränsad. Men vad som var viktigare var att USA just börjat knyta allt starkare band till Kina. Med detta tänkte man sig att man skulle kunna splittra upp kommunismen, vilket egentligen inte behövdes eftersom relationerna mellan Sovjetunionen och Kina varit bottenfrysta sedan 1960-talet, men det visste inte jänkarna. I det amerikanska valet mellan Vietnam eller Kina blev det helt enkelt Kina eftersom störst går först.

Det ovan är värt att ha i bakhuvudet.

Vietnam stod alltså utan amerikanskt bistånd, ville inte ha det kinesiska och var skeptiskt till det sovjetiska. Men bistånd och hjälp behövdes, så vad göra? Några planekonomiska stolligheter borde nog lösa biffen!

Samtidigt som Hanoi började köra sin egen ekonomi i botten och utföra omfattande förföljelser av regimmotståndare skedde stora och fruktansvärda ting i grannlandet Kambodja. Pol Pot hade nämligen tagit makten där och roat sig med att sjösätta sitt eget projekt, Demokratiska Kampuchea -också känt som ”Det värsta som överhuvudtaget skett”.

Vad detta hade att göra med ett krig mellan Vietnam och Kina går vi igenom imorgon.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. 23 december, 2013 15:02

    Wow! Underbart att du skriver om detta krig, som jag (född 1961 i vänsterfamilj) i och för sig minns, men helst inte vill minnas. Det var nästan kulmen på 1970-talets politiska baksmälla, när vänsterregimerna i världen började föra krig mot varandra. Nu ser jag verkligen fram mot julafton!

    • lucidor permalink
      23 december, 2013 16:51

      Precis vad man behöver för att balansera upp allt sött och sliskigt på jul – lite gammaldags elände och En Stunds Allvar, som vi ju ofta ser här… 😀

      • 24 december, 2013 00:00

        Ja, det får vara ett slut på allt det här tramset om godhet, medlidande och givmildhet! Into that darkness!

        Det knäppa är att jag rent privat brukar ses som en ganska glad prick…

    • 24 december, 2013 00:03

      Hehehe, jag hoppas det finns någon annan anledning att se framemot julafton :).

      Men tack! Personligen tycker jag alltid det är spännande när länder som på pappret omfamnar samma ideologier ger sig på varandra. Just i det här fallet är det ju lite extra spännande eftersom dåtidens vänsterrörelse (vilket du säkert minns) inte tycks ha vetat hur de skulle förhålla sig till det hela. Man hade ju i olika omgångar stött samtliga stridande parter, så frågan var ju vad man skulle göra nu?

      • 24 december, 2013 16:32

        Jag gick med i en demonstration under parollen ”Kina ut ur Vietnam”, men det var nog inte bara jag som hängde med huvudet, kände mig vilsen och undrade var världen var på väg egentligen. Det var faktiskt skönt när ego80-talet kom sen och man kunde skita i allt utom sig själv.

      • 24 december, 2013 18:09

        Det måste ha varit en väldigt märklig tid. Jag tänker att det blev än klurigare eftersom så många kommunistmakter sa sig stå för fredens sak samt att man pratade om socialistiskt brödraskap osv.

        Det lite intressanta är att amerikanerna på sätt och vis svalde den röda propagandan. USA såg under hela Kalla kriget de kommunistiska staterna som ett, enhetligt block – vilket innebar att de satte ideologins influens över kulturens, historiens. Dvs precis vad dåtidens kommuniststater själva påstod.

      • 24 december, 2013 22:08

        Ja, det var jättekonstigt. Världen blev mer polariserad än vad den egentligen hade behövt bli. Framför allt i Latinamerika begick ju jänkarna avgörande misstag, som ledde till en hyfsad draksådd för dem. Deras envisa stöd till den ena diktatorn värre än den andra har ju gett en fin grogrund för det amerikahat som nu verkar ligga ganska latent under ytan och väldigt lätt för ledare att spela på. Det var ju i princip USA som drev Kuba i armarna på Sovjet. Jag såg f ö en hyfsat färsk intervju med Fidel Castro där han sa ungefär att: ”Om vi i det kommunistiska blocket hade agerat så samordnat och haft en så gemensam strategi som USA trodde, då hade vi vunnit det kalla kriget”-

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: