Till Rickard

Det här började som ett litet svar och blev ett långt svar. På inrådan av en vän fick det bli ett nytt inlägg istället. Oavsett har dess uppkomst med Rickard och hans svar på mitt inlägg om Svensken och Katastrofen att göra.

Hej Rickard. Eftersom du kommenterade på min blogg känns det rimligt att svara. Dock blir jag lite förstämd. Jag hade fått intrycket att ditt eget blogginlägg skulle påvisa det ”vansinniga” med våra insatser i Centralasien. Jag vet inte om jag tycker du lyckas.

För det första tycks du lida av missuppfattningen att det handlar om krig för vår del. Här är jag intresserad av att veta vilka definitioner av krig du utgår ifrån. De kan nämligen inte vara några som kommer från varken statsvetenskap eller historia. Vi har under hela vår långa tid i Afghanistan förlorat fem (5) man i stupade. Utifrån våra förluster kan vi inte gärna hävda att Sverige som nation befinner sig i krig. Till yttermera visso är ISAF där under FN-mandat vilket i förlängningen innebär att de inte befinner sig i krig. FN kan inte gå in i suveräna stater utan staten ifrågas uttryckliga inbjudan. När de sedan är på plats räknas de inte som krigförande part utan som en styrka som skall bevara eller framtvinga freden.

Ifall vi likväl hävdar att vi nu som stat befinner oss i örlog följer ett antal frågor. a) Jag vill veta ifall det någonsin utkämpats ett mer lågintensivt krig än det ”Svensk-afghanska kriget”. b) Varför befinner sig inte svenska Leopard II:or och Jasplan också där nere? c) Innebär detta att andra skarpa FN-missioner som t.ex. den i Kongo och den i Yugoslavien också var krig? d) Vilken stat slåss vi mot? e) När kommer krigsförklaringen?

Det är förvisso krig i Afghanistan men Sverige är inte i krig med Afghanistan eller afghanerna för den sakens skull.

För det andra är jag själv inte speciellt starkt för eller emot vår insats i Afghanistan. Jag har bara lite svårt att förstå hysterin i motståndet mot operationen. Jag förstår helt enkelt inte riktigt vad problemet är. Hur skiljer denna FN-mission sig från andra? Vad gör den så särskilt horribel? Kostnaden i svenska liv kan inte gärna vara anledningen eftersom den dels har varit synnerligen låg och dels eftersom vi haft långt blodigare utlandsuppdrag utan att pressen börjat bråka om att vi skulle befinna oss i krig. Likaledes kan det inte handla om den långa tid vi varit där då t.ex. insatsen i Kosovo tagit långt längre tid. Möjligtvis kan det vara kostnadsaspekten, att det helt enkelt är dyrt att vara i Afghanistan. Dock är det en spottstyver jämfört med vad den svenska staten har att röra sig med. Om det vore kostnaderna i skattemedel som var problemet skulle detta med all sannolikhet ha förts fram oftare i vår riksdag. Så är dock inte fallet. Argumenten emot operationen brukar regelmässigt kretsa kring att våra gossar stupar iförda den svenska äredräkten och inte att det kostar så mycket att skicka ner dem.

För det tredje glömmer du en sak i ditt inlägg. Det är vad som uttryckligen är den svenska försvarsmaktens mission nuförtiden. Det är inte att skydda Sveriges gränser som det gamla totalförsvaret utan istället att kuska runt i världen på FN-uppdrag för att bevara eller framtvinga freden. Därutöver måste jag säga att jag ställer mig frågande kring dina beskrivningar av svenska soldater i fält. När man läser dina två inlägg om Afghanistan får man lätt intrycket att det handlar om fjuniga tvångsutskrivna tonåringar som vi under vapenhot skickar ut i den fientliga stålstormen. Så är dock inte fallet. Våra soldater på utlandstjänst är frivilliga och har ansökt om att få åka. Det är inte det minsta synd om dem eftersom de gör det jobb de vill göra. Det är ett farligt hantverk och det är sorgligt när någon av dem stupar men det är ingalunda någon som tvingat dem att bege sig in i centralasiens berg.

För det fjärde bekymrar du dig över att vi utsätter oss för terroristers uppmärksamhet via vårt engagemang. Tja, om man ska se till det lilla dåd som utfördes för någon vecka sedan är det knappast något som hotar vårt samhälle till någon större grad. Faktum är att terrorister kan dräpa enorma mängder av våra medborgare utan att för den sakens skull utgöra något egentligt hot mot oss som nation. De kan skada oss som individer, men inte som samhälle. Den skada de kan åstadkomma är egentligen inte materiell utan snarare genom att få oss att regera på sätt som är skadliga för vårt samhälle. Betänk att SÄPO-chefen absolut i-n-t-e ville ha utökade befogenheter, detta förmodligen för att det finns en anledning till att säkerhetstjänster i totalitära länder är mer effektiva än sina kollegor i demokratiska dito.

För det femte och sista skriver du ibland om ”svenskarnas parti” på din blogg. Jag kan bara utgå ifrån att du menar Socialdemokraterna då det förmodligen är det parti som påverkat Sverige och svensken mer än något annat.